Två klarlägganden 1. Biobränslen räcker inte till och Torv är fossil

Klarläggande 1 Biobränslenas problem
Produktion av bioenergi är ett stort hot mot livsmedelsförsörjningen. Inom jordbruket är utsläppen av växthusgaser större än upptaget. Därför är det viktigt med produktion av bioenergi i jordbruket som kan bli mindre beroende av tillförd energi. Gödsel kan rötas i en biogasanläggning och gasen kan ersätta fossil energi. Rötresterna blir utmärkt gödsel på åkrarna alternativt torkas och brännas. Halm kan också användas för värmeproduktion. Men detta täcker endast lokal konsumtion och en liten del av det totala behovet.

Världens livsmedelsproduktion behöver fördubblas enligt FAO och därför kommer biobränslen från det traditionella jordbruket att räcka till en mycket liten del av energikonsumtionen i samhället. De biobränslen vi behöver till tex flyget får vi framställa genom algodling i havet eller odling av Halophyter i öknar. halophyter växter som kan leva i ökenområden och bevattnas med saltvatten från havet.
Biobränslen som inte konkurrerar med åkermark eller skogsmark utan kan odlas fram i havsbassänger eller i öknar är möjliga. Fördelen med dessa biobränslen att de kan framställas i stor myckenhet samt att de inte konkurrerar med livsmedel. Algodlingar i hav ger per ytenhet 30 ggr mer än konventionellt landodlade grödor tex sockerrör Detta kan också bidra till renare hav samt att man kan direkt bryta ned kolldioxidöverskott vid förbränning genom att leda det till vatten.

Nästa generations kärnreaktorer kan producera värme som kan användas för att sönderdela vattenmolekylen i väte och syre. Väte bör inte användas som bränsle direkt pga av explosionsrisk och därför kan man ur koldioxid som finns i luften binda vätet vid kolmonoxidjoner och få tex metanol eller andra kolvätesbaserade bränslen


Klarläggande 2 Torven är fossil
All förbränning påverkar växthuseffekten, torv har dock mindre påverkan än det bästa fossila bränslet naturgas. Anledningen är att samtidigt som förbränningen av torv ger ett utsläpp av växthusgasen koldioxid, så kommer dikningen av torvmarken att innebära en minskning av utsläppen av en annan växthusgas, nämligen metan. Efterbehandling med skogsplantering binder dessutom åter koldioxid. Summeras tillgängliga värden blir resultatet att efter ca 100 år så kommer nettoeffekten att bli noll i de mest positiva fallen men i andra fall kan det dröja upp till 200-300 år.
Vi hinner inte vänta så länge. Det är redan till 2050 vi måste minska växthusgas på 40 år.