Rikets nya organisatio Rapport från Landstingsgrupp FP

Rikets organisation föreslås bli förändrad genom att länsstyrelsens huvuduppgift i framtiden blir den statliga tillsynen av bl.a. kommuner och regioner och överhuvudtaget se till att regeringens och riksdagens intentioner och lagar blir uppfyllda på regional nivå. Regeringskansliet skall tydligare styra länsstyrelserna och landshövdingen är regeringens representant i regionen och inte regionens företrädare.
Regional planering och hälso- och sjukvården blir de nya regionkommunernas huvuduppgifter och detta är en stor revolution. Regional planering på länsnivå har länge varit en statlig uppgift och blir nu regionkommunal. Regionkommunen har ett folkvalt parlament för att kunna utkräva bl.a. demokratiskt ansvar. Den stora konkreta frågan är hur den regionala kartan skall ritas. Dessa nya kommuner blir större än nuvarande landsting och kommer att ingå i nya statliga län som kommer att inrymma en eller flera regionkommuner.
Dåvarande statsminister Göran Persson beslöt att tillsätta Ansvarskommitteen med uppgift att utreda rikets framtida organisation utifrån regionala aspekter. Landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors blev utredningens ordförande och presenterade sin rapport med förslag 2007.
I denna rapport beskrivs och analyseras2 bakgrunden till den stora regionreformen som troligen kommer att genomföras till 2014. I rapporten finns en analys av konsekvenser vid val av den ena eller andra regionindelningen3 Det finns historiska, internationella (EU), ekonomiska och demokratiska skäl till att Sverige skall omorganiseras i nya regioner med nya befogenheter. Det finns också långsiktiga frågor i förlängningen av regionreformen som ännu inte är besvarade och som heller inte blir besvarade innan regionindelningen/t.ex. långsiktiga finansieringsfrågor)
Denna rapport har gjorts genom studier av författaren samt en studiecirkel med Folkpartiets Landstingsgrupp under våren 2011 där målen har utvecklats och föreslagits.
1.Det mest optimala vore en region Mälardalen inkluderande Stockholms, Upplands, Västmanlands och Södermanlands län. Befolkningen skulle bli ca 2,8 miljoner inv. Ett gemensamt huvudmannaskap för kommunikationerna och kollektivtrafiken i Mälardalen är ett huvudargument. Arbetsmarknadsmässigt hänger området samman. Dock kan konstateras att viljan från Stockholms län att ta in hela Mälardalen inte är stor. Det finns också de som är kritiska till en ingång i Stockholm från Västmanlands sida
2. Den mest sannolika lösningen är att Uppsala, Västmanland och Södermanlands län bildar region. Det skulle innebära ca 850 tusen invånare. Denna region finge i många frågor komma överens med Stockholm men också aktivt kunna konkurrera med Stockholm. Ur sjukvårdens synvinkel blir det en bra lösning. Det går att identifiera denna region tydligt som Mälardalsregionen. Denna region kan också ses som en föregångare till ett samgående med Stockholm
3. Det finns ett alternativ som heter Svealandsregionen som är Uppsala, Västmanlands, Södermanlands, Örebro, Dalarna och Gävleborgs län. Denna region skulle få ca 1,6 miljoner invånare. De må ses som ett möjligt men utmanande alternativ och som stämmer överens med nuvarande sjukvårdsdistrikt(Bortsett från Värmland). Det skulle kunna bli en motvikt mot Stockholms landsting men en sådan region kräver mycket utveckling och finansiella resurser som kanske inte finns att tillgå. Det är svårt att åstadkomma en regional identifikation för Svealand som omfattar nuvarande län från Södermanland, Västmanland, Uppsala, Örebro, Dalarna och Gävleborg.
4. Övriga indelningar har gruppen inte varit beredd att ta in eller acceptera som lösningar
Deltagare från landstingsgruppen
Följande har deltagit i studiecirkeln från februari till maj 2011; Torsten Källberg, Joa Silver, Lars Alderfors, Göran Nilsson, Anita-Lilja Stenholm, Barbro Hillring, Helena Hagberg och Birgitta Spets. Karl-Erik Andersson har varit studieledare.