Kan materiella system skapa lycka? En uppgörelse med nationalekonomin I min ungdom vid universitetsstudier i nationalekonomi trodde jag nästan att lyckan kunde skapas genom en matematisk modell. Man puttar in en viss mängd arbetskraft, vissa råvaror och en massa kapital och efter manipulerande av räntor, skatter mm så kommer lycka ut på andra ändan i forma av bilar, hus, mat . Ju mer man puttar in och ju snabbare man gör ju mer och snabbar ökar lyckan. Men idag vet jag att det inte är så. Materiell konsumtion ger lycka bara upp till en viss nivå dvs. undvika törst, hunger och kyla , slippa våld m.m. Men sen kommer överkonsumtionen och den börjar tom skapa olycka och utarmning av ändliga resurser. Överkonsumtionen är heller inte hållbar och skapar tom ohälsa. Den matematiska och materiella modellen skapar inte lycka Nej lycka skapas av något annat. Lycka skapas genom omtanke och kärlek mellan människor och för att detta skall fungera krävs en sammanhållande Gudstro. Med en rimlig solidaritet kan mycket åstadkommas. Med detta följer att lyckan kan uppnås till en del oberoende av den materiella nivån. Därför är det möjligt att skapa ett hållbart världssamhälle. Det är all anledning att ifrågasätta dagens tillväxtbegrepp.Den icke materiella kan ökas medan den materiella stagnerar efter en viss nivå.