LÄGG NED HAMNARNA

Bygg ut järnvägen och rädda Mälaren Ett stort tack till Sven-Olof Blomster för hans tänkvärda VLT-insändare den 23 maj, 2013. Nätverket för användning av lokala energiresurser, NALE, instämmer helt i nämnda insändare. Det är viktigt att slå fast att om Mälaren i framtiden ska vara en säker råvattentäkt måste fartygstrafiken på Mälaren kraftigt reduceras, helst avvecklas helt, och hamnarna läggas ned. Ett attraktivt bad- och fritidsliv och boende vid Mälaren kräver mindre kommersiell sjötrafik och olika saneringsåtgärder där hälsovådliga ämnen fortfarande strömmar ut i Mälaren. Järnväg för landtransporter är överlägsen både ur miljö- och samhällsekonomisk synvinkel. En kraftig utbyggnad av järnvägen är också ett sätt att hålla företag som Bombardier kvar i i Sverige, och Västerås, eftersom det idag upphandlas för lite från svensk järnvägsindustri. Hamnverksamhet i inlandet (Köping och Västerås) är inte nationalekonomiskt eller långsiktigt företagsekonomiskt lönsamt. Modern logistik kräver få omlastningar och dessa bör ske i de stora havshamnarna på öst och västkusten vilket underlättas om godset transporteras på järnväg ända till dessa havshamnar. Transporterna inom landet bör sedan ske per järnväg för omlastning i ett rikt nät av kombiterminaler till kortavstånden för lastbil. Storleken på Södertäljeslussen efter den planerade utbyggnaden kommer att passa väl för gamla, osäkra fartyg som genom användning för fraktfart på Mälaren får ge ett sista bidrag till redarnas intäkter innan de skrotas. Sådant tonnage utgör en stor risk för Mälarens vatten och denna risk kan elimineras helt om järnvägsnätet byggs ut så att fartygstrafiken i inlandet kan avvecklas. VLT insändaren i VLT 2013-05-20 från Västerås stad framstår som naiv och nonchalant när det påstås att sjötrafiken skulle ge ”minst skada på miljön”. Man får hoppas att den miljökonsekvensutredning som aviseras kommer att vara objektiv och inte blunda för de problem som en fortsatt och ökad fartygstrafiks på Mälaren skulle medföra, t.ex. föroreningar på grund av muddring, stranderosion, risk för nya invasiva organismer etc. NALE- Nätverket för användning av lokala energitillgångar Karl-Erik Andersson Georg Lagnerius Åke Rullgård

Hälsovådligt...Eldning av avfall orsakar sjukdom i Stockholm.Införd i VLT den 15 maj Insändare

Eldning av avfall orsakar sjukdom i Stockholm. Vid värmeverket i Högdalen har enligt lokaltidningen ” Mitt i Söderort” ett 40-tal personer drabbats av en mystisk sjukdom. Bla har anställda drabbats av andningsbesvär som måste botas med bla kortison och allergimediciner. Gemensamt för de drabbade är att de arbetat i den del av verket där industriavfall eldas.Detta är en klar signal till Mälarenergis styrelse och företagsledning att planerna på eldning av avfall i Västerås måste avbrytas. Att riskera Mälarenergis personals liksom Västerås medborgares hälsa kan inte anses som ansvarsfullt.

Riskfritt - hur länge då? VLT 15 maj

Badvattenkvaliteten måste vara hållbar på lång sikt I en VLT-insändare 2013-05-11 hävdar Hans Näslund, direktör i tekniska nämndens stab, att det är ”riskfritt att ta ett dopp” i det planerade utomhusbadet vid Lögarängen. Han hänvisar till att provtagningar ger stöd för detta påstående. Det kan mycket väl vara så att vattenkvaliteten är acceptabel just nu men hur blir den på sikt? Halten av föroreningar kan snabbt stiga och överskrida acceptabla gränser. Så länge som föroreningskällorna inte helt elimineras kommer vattenkvaliteten förr eller senare att bli så dålig att det inte är riskfritt att ta sig ett dopp. En långsiktig garanti för god vattenkvalitet kräver att föroreningskällorna elimineras vilket innebär att reningsverket måste ha så stor kapacitet att bräddningsavlopp inte behövs och att fartygstransporterna inte tillåts göra utsläpp som riskerar vattenkvaliteten. Med utbyggnad av Södertäljeslussen följer dock ökad fartygstrafik som dessutom kommer att vara mer riskfylld om planerna på sopimport genomförs. Och det handlar inte bara om att det ska vara riskfritt att ta ett dopp i Mälaren; vattnet måste också vara riskfritt som källa för dricksvatten i hela Mälardalen vilket också talar för utbyggnad av reningsverket och reduktion, helst avveckling, av fartygstransporterna på Mälaren. Om badplatsen skall bli säker och attraktiv måste reningsverket flyttas till annan plats, hamnen läggas ned och hela området kring Västeråsfjärden saneras. Dessutom måste Mälarenergis kraftvärmeverk omvandlas till ett värmeverk som eldas med lokala biobränslen. Att försöka ta bort fokus från miljöproblemen med palmer, som inte hör till den naturliga landskapsbilden, är en förolämpning av västeråsarnas omdömesförmåga. Att plantera palmer längs Lögarängsstranden ger närmast ett löjligt intryck. Hans Näslunds VLT-artikel garanterar inte på något sätt att badvattnet kommer att vara riskfritt på lång sikt. Vattenföroreningar kan inte elimineras genom att någon, inte ens om vederbörande är direktör i tekniska nämndens stab, påstår att det är ”riskfritt att ta sig ett dopp”. Om vattenkvaliteten inte tas om hand på ett seriöst sätt kan den på sikt bli så dålig att den inte kan repareras. NALE, Nätverket för användning av lokala energitillgångar Karl-Erik Andersson Georg Lagnerius Åke Rullgård

VLT 8 maj Här rinner smutsen ut!

Lögarängsbadstranden – är den hälsosam? I en VLT-insändare 2013-04-26 ifrågasätts med all rätt om det är lämpligt att anlägga en badplats vid Lögarängen under rådande sanitära förhållanden. Badvattnet kommer att bli mindre angenämt och faktiskt hälsovådligt eftersom badplatsen omges av på båda sidorna av föroreningskällor. Österut ligger småbåtshamnen, östra hamnen för lastfartyg och avloppsverket. Västerut några hundratals meter från den planerade badplatsen ligger en nyanlagd bräddningsbrunn som för ut orenat avloppsvatten till råvattentäkten vid häftiga regn. Bilden visar utloppet till Mälaren och den röda länsen är nödvändig för uppsamling av oljespill från bräddavloppet. Dessutom ligger här stadens stora hamnanläggning som hanterar allt slags gods och det blir då lätt spill vid lastning och lossning av fartygen med förorening av Mälarvattnet som följd. Om planerna på sopimport genomförs blir föroreningsrisken än större och allvarligare på grund av innehållet i soporna. För en tid sedan kunde man i VLT läsa om ett fartyg som ankrat upp på Västeråsfjärden för underhållsarbeten. Man får hoppas att detta var en engångsföreteelse men risken finns att Västeråsfjärden utvecklas till att bli en lugn vik dit underhållsarbeten kan förläggas, men till priset av förorening av Mälarvattnet. Och med större kapacitet i Södertäljeslussen ökar risken för, att Västeråsfjärden blir en underhållsstation, vilket ger än mer utsläpp som försämrar vattenkvaliteten i Lögarängsbadstranden. Allt detta pekar mot att om en badplats vid Lögarängen ska få vatten som inte är hälsovådligt så måste fartygstrafiken på Mälaren reduceras och helst avvecklas helt. Detta låter sig göras med utbyggnad av järnvägskapaciteten med dubbelspår mellan Västerås och Oxelösund och avveckling av planerna på sopimport till fjärrvärmeverket. Dessutom drivs tågen med inhemskt producerad elenergi som är miljövänlig. För att badvattnet inte ska bli hälsovådligt måste dessutom reningsverkets kapacitet ökas så att bräddningsbrunnar inte behövs. Ödet har gjort att det inte blir någon badplats vid Lögarängen för tillfället på grund av marktvist som man kunnat läsa om i VLT för en tid sedan. Denna försening har också den fördelen att beslutsfattarna får tid på sig att tänka om när det gäller utformningen av en eventuell badplats. Det kan inte vara vettigt att plantera palmer vid Mälaren. Det är mycket bättre och mer smakfullt med träd och växter som naturligt hör hemma på Västeråsbreddgraden. Nätverket för användning av lokala energitillgångar Karl- Erik Andersson Georg Lagnerius Åke Rullgård